Vad ska det vara för avstånd till grundvattenytan

I de allmänna råden om små avlopp (HVMFS 2016:17) anges att ”Avståndet mellan infiltrationsnivå och högsta grundvattennivå (…) bör inte understiga 1 m”. Anledningen till detta är att det är i den omättade zonen (zonen innan avloppsvattnet når grundvattnet) som den huvudsakliga reningen av såväl smittämnen som andra ämnen sker.

Eftersom storleken på den omättade zonen är av stor betydelse för att en infiltrationsanläggning ska fungera på avsett sätt är denna förutsättning också en viktig komponent i lokaliseringsutredningen. För att kunna fastställa att den sökta platsen är lämplig och att tillräckligt stor omättad zon kan uppnås förordas att en utredning av förväntad högsta grundvattennivå görs i samband med projektering av en ny anläggning.

En sådan utredning bör innefatta:

fastställande av grundvattennivå i provgrop /grundvattenrör vid minst 2 tillfällen,
tillägg för att avläsning av grundvattennivå kan ha skett vid en tidpunkt då grundvattenmagasinet inte varit normalfullt samt
tillägg vid finkornig jordart (inom fält B) på grund av att infiltrationen i sig höjer grundvattennivån.
Beskrivning av en metod för en sådan utredning finns i HaV:s vägledning om prövning av små avlopp.

Om skyddsavstånd mellan grundvattennivån och infiltrationsnivån efter en sådan utredning bedöms vara tillräckligt och samtliga övriga förutsättningar för tillåtlighet är uppfyllda bör tillstånd kunna ges. För att säkerställa att anläggningen också placeras på rätt avstånd till grundvattnet kan tillståndet förenas med ett villkor som reglerar detta. Vid nya tillståndsprövningar av infiltrationsanläggningar skulle ett villkor om avstånd till grundvattenyta kunna formuleras på följande sätt:

Avståndet mellan infiltrationsnivån och grundvattenytan ska med undantag för kortare perioder (högst 2 månader under ett år) uppgå till minst 1 m. Avståndet mellan infiltrationsnivån och grundvattenytan får aldrig understiga 0,5 m.

Vad menas med infiltrationsnivå?
Vad det gäller vertikalt skyddsavstånd är det viktigt att notera att det inte är avståndet från markytan utan avståndet från infiltrationsnivån till grundvattennivån som avses, se figur 9. Infiltrationsnivån, kan för konventionella anläggningar beskrivas som den övergångszon där avloppsvatten efter att ha passerat spridningslagret kommer i kontakt med det underliggande materialet och där biohuden utvecklas.

I icke-konventionella markbaserade anläggningar är det inte lika enkelt att avgöra var infiltrationsnivån ligger. Exempelvis kan modulbaserade spridningslager bygga på att en biohud utvecklas i själva modulen vilket gör att reningen av avloppsvattnet startar redan där. Ibland kan moduler eller annan markbaserad teknik kombineras med ett underliggande grövre spridningslager av till exempel makadam, vilket kan reducera reningsprestandan ovanför grundvattennivån, se figur 10. För konventionella infiltrationer kan ett ovanligt tjockt spridningslager få samma effekt genom att infiltrationsnivån hamnar lägre än normalt.

Om grundvattennivåer utreds i samband med projekteringen, där hänsyn tas till fluktuationer och till tidpunkten på året när utredningen görs, bör avvikelser från kravet på 1 meter omättad zon vara ovanliga när anläggningen senare är i drift. Genom att det i ovanstående villkorsförslag anges att en avvikelse tillåts under en begränsad tid, lämnas ett utrymme för att det kan inträffa extrema händelser som inte kan förutses. Genom att den andra meningen i villkoret anger att avståndet aldrig får understiga 0,5 meter är villkorsförslaget också anpassat till vad som är praktiskt vid tillsyn och rättssäkert för den enskilde verksamhetsutövaren. En överträdelse är lätt att konstatera – understiger den omättade zonen 0,5 meter följer anläggningen inte givna villkor oavsett fyllnadsgrad i grundvattenmagasinet. Villkoret står inte i motsats till huvudkravet på 1 meter omättad zon under normalår. Förslaget till formulering av villkor ovan tar alltså hänsyn både till vad som är möjligt att efterleva för verksamhetsutövaren och vad som är möjligt att kontrollera för tillsynsmyndigheten. Nya infiltrationsanläggningar bör också ha ett villkor om att de ska ha ett grundvattenrör så att det är möjligt att följa upp funktionen.

Vid tillsyn av äldre anläggningar där utredningen av avstånd till grundvattenytan kanske inte varit lika grundlig under projekteringsskedet, kan frågan uppkomma om vad som är godtagbart avstånd till grundvattenytan. Kanske finns det inte heller ett grundvattenrör som gör det möjligt att kontrollera avståndet. Huvudregeln i dessa fall är, som vid all annan tillsyn av tillståndsgivna anläggningar, att tillsynen måste utgå ifrån hur tillståndet och dess villkor formulerats. Observera att förslaget till formulering av villkor ovan för nya anläggningar inte är direkt tillämpligt på äldre anläggningar.