Allt om markbäddssand och sand till förstärkt / förhöjd infiltration

Ibland behöver du hjälpa avloppsvattnet att infiltrera, ibland behöver du bromsa hastigheten.
Då kan du använda markbäddssand som förstärkningslager. Ibland går det inte att infiltrera och du behöver anlägga en
markbädd med lämpligt material.

Vägledningar och faktablad om markbaserade anläggningar utgår i många fall från att man använder naturgrus med proportionerna 0–8 mm, så kallad markbäddssand. På många håll är det dock svårt att få tag i naturgrus.

En kornstorleksanalys, ibland kallad siktanalys, ger en bild av fördelningen av kornstorleken i ett blandat material som markbäddsand eller krossmaterial. Kurvan från en kornstorleksanalys ger en kornstorlekskurva som bör hålla sig inom det blå fältet i figur 1 för att passa för markbaserad rening.
Det finns i dagsläget inga framtagna gränser för enbart krossmaterial.

Finns det lämpligt krossmaterial?
Ta reda på om det finns krossmaterial hos närliggande täkter som kan passa.
Hänvisa till Figur 1 i detta infoblad för att visa gränserna.

I många fall behöver producenten av krossmaterial anpassa sitt sortiment för att få fram krossmaterial som är lämpligt för markbaserade avloppsanläggningar.
Det kan handla om att blanda olika typer av fraktioner för att få en lämplig fördelning av kornstorleken eller att behandla materialet
för att få bort de allra minsta partiklarna. För markbaserad rening vill man få bort de riktigt små partiklarna som är mindre än 0,063 mm, så kallat finmaterial.

Täkterna har olika sätt att kvalitetssäkra sitt material och olika förutsättningar att ta fram lämpligt material.
Detta innebär att du som entreprenör i regel behöver göra egna tester på krossmaterialet för att säkerställa rätt kvalitet.

Uppgifter om vattengenomsläpplighet?
Ta reda på om bergtäkten kan visa på krossmaterialets vattengenomsläpplighet. Vanligast är via en kornstorlekskurva eller en mätning av vattengenomsläppligheten. Underlaget behöver du sannolikt till tillståndsansökan samt kontrollrapporten som dokumentation av den färdiga anläggningen.

Om täkten inte kan visa på krossmaterialets vattengenomsläpplighet kan du skicka prov för egen kornstorleksanalys. Kornstorlekskurvan bör hålla sig mellan de angivna gränserna enligt Figur 1.

Ofta har bergtäkten andra syften för sin kvalitetskontroll än om krossmaterialet är lämpligt för avloppsrening och deras egen kvalitetskontroll avser vanligtvis inte levererat material.
Krossmaterialets egenskaper kan dessutom skilja sig mellan olika partier samt skilja sig i tid mellan det att kontrollen görs till dess att den säljs eller levereras.

Andra faktorer som påverkar kvalitetskontrollen är hur materialet hanteras och lagras. All hantering av material, som till exempel flytt och lastning, ger risk för att materialet segregerar (ökad andel finmaterial) vilket kan påverka infiltrationsförmågan.

Om krossmaterialet lagras över lång tid kan mindre partiklar ”fästa” på de stora partiklarna och vara svårare att tvätta bort. Vid
lång lagring kan materialet även skikta sig. Det gäller även för markbäddssand.

Biomoduler ändrar förutsättningarna för vattengenomsläppligheten
Gränserna enligt figur 1 gäller traditionellt anlagda markbaserade anläggningar.
Anläggningar med biomoduler fungerar lite annorlunda. I anvisningar för dessa nämns grusfraktioner 2-4, 2-8 och liknande. Dessa fraktioner är sannolikt mer genomsläppliga än material som håller sig inom kornstorlekskurvan i fig 1.

LTAR-värde kan komplettera kornstorleksanalys
Om materialet ligger utanför kornstorleksgränserna enligt Figur 1 kan du mäta vattengenomsläppligheten för att se om krossmaterialet ändå kan vara lämpligt.

Du mäter genomsläppligheten i krossmaterial i enlighet med EN 12566-2 avsnitt B3.2.2 (SiS).
Det finns även test-kit med tillhörande instruktioner för att få fram LTAR-värdet. I den tekniska rapporten EN 12566-2, avsnitt C.2.2 (SiS), framgår det att LTAR 50-150 kan fungera.

De sakkunniga vi varit i kontakt med inför detta infoblad menar dock att LTAR 30-75 kan vara ett lämpligt intervall och en god rekommendation för LTAR-värdet. Höga LTAR-värden kan ge för hög genomsläpplighet och äventyra smittskyddet.
Du behöver alltid göra en egen bedömning och säkerställa att materialet är lämpligt utifrån kornstorleksanalys eller LTAR-värde. Ibland behövs både och.

Flera mätningar underlättar bedömningen av materialet
Det är lätt hänt att få olika LTAR-värden från samma parti av krossmaterial, till och med olika värden från samma prov.
Det verkar vara lite svårare att få säkra mätvärden från mätningar på krossmaterial och det finns en större risk för att finmaterialet sköljs av efter första testet vilket påverkar följande tester.

Därför bör du mäta genomsläppligheten på flera prov av samma material samt mäta flera gånger i samma prov.
Flera mätningar underlättar bedömningen av materialet

Anteckna LTAR-värdena för respektive prov så kan det fungera som underlag i till exempel tillståndsansökan och kontrollrapport.

Flera prov och flera mätningar
Krossmaterial: ta fler än tre prov från materialet och genomför mätningen 3-5 gånger i samma prov.
Markbäddssand: ta minst tre prov från materialet och genomför mätningen minst 3 gånger i samma prov.

Fördjupning kring egenskaper och reningsförmåga hos krossmaterial
Kornstorleksfördelning Krossmaterial 0-8 mm har oftast en större andel finmaterial med kornstorlek mindre än 0,063 mm jämfört med marbäddsand. För stor andel av sådant finkornigt material kan leda till för liten genomsläpplighet och risk för igensättning i filtermaterialet.

Kubiserat krossmaterial
Vissa täkter kan bearbeta krossmaterial för att nöta och runda av kanterna på flisiga korn vilket gör att materialet inte packar ihop sig lika lätt. Det kallas att kubisera och används för att anpassa krossmaterial för att bland annat kunna ersätta markbäddssand vid betongtillverkning.
Kubisering har inte utvärderats närmare i studierna apropå krossmaterial i avloppsrening.
Avsikten, att få krossmaterial att likna markbäddssand, är självklart intressant att studera vidare.

Rening av smittämnen i krossmaterial
bedöms som likvärdig med markbäddssand vid permanentboende. Dock verkar uppstartstiden för rening av smittämnen
vara längre för krossmaterial i traditionella anläggningar.

Rening av fosfor kan vara sämre för krossmaterial
än för markbäddssand enligt de studier som gjorts hittills. Krossmaterial kan ha olika kemiska egenskaper och det finns
osäkerheter kring hur kemisk bindning av fosfor fungerar. Om en markbaserad anläggning har kompletterande fosforrening kan man förvänta sig att krossmaterial fungerar lika bra som markbäddssand.

Rening av kväve och organiskt material
i krossmaterial bedöms som likvärdig med markbäddssand.

Porositet
Avser den volym av materialet som upptas av hålrum och kan påverka vattengenomsläppligheten och materialets
reningseffektivitet. Porositeten påverkas av kornens form, fördelningen av kornstorleken och framförallt packningsgraden. Kornens form och fördelningen av kornstorleken i krossmaterial skiljer sig ofta från naturgrus vilket gör att porositeten kan bli olika.
Det är extra viktigt att bäddar av krossmaterial inte packas för hårt. Naturvårdsverkets faktablad 8147 berättar generellt om hur
materialet bör hanteras apropå packning. Om du följer dessa rekommendationer påverkar eventuella skillnader i krossmaterialets porositet sannolikt inte funktionen på ett avgörande sätt.

Porösare vid lös packning men mindre
poröst vid hård packning I krossmaterialet blir kornen flisigare, mer avlånga och kantiga, jämfört med de rundade
kornen i ett naturgrus. Ett krossmaterial kan därför vara mer poröst än en motsvarande fraktionsstorlek av naturgrus vid lös packning.
Om materialet packas hårdare kan krossmaterial bli mindre poröst om de avlånga kornen hamnar långsides med varandra.
Detta gör att det kan vara svårare att förutsäga krossmaterialets porositet och därmed till viss del dess genomsläpplighet.

Finns det farliga ämnen i krossmaterialet?
Såväl kommunens miljökontor och du som avser använda krossmaterial för avloppsrening bör ha kännedom om en lokal täkt
förknippas med bergarter som innehåller farliga ämnen. Detta bör bergtäkten ha en uppfattning om, så kolla med dem i första
hand. Innehållet av eventuella farliga ämnen beror på mineralet i berget som krossas.
Exempel på ämnen att uppmärksamma är sulfidmineraler. Arsenik, bly, kadmium, koppar, krom, kvicksilver, nickel, zink med
flera kan förekomma men är ovanliga. Denna fråga är densamma för natursand vars kemiska sammansättning också varierar med bergart.