Hushållskomposten

Avfall från hushållet

Varje svensk alstrar i genomsnitt 250 kilo hushållsavfall per år.
Ungefär 100 kilo, 40 procent, är komposterbart medan resten består av icke komposterbart material, till övervägande del förpackningar av olika slag. Genom kompostering och källsortering kan man alltså
minska sin sopmängd till ett minimum.

Kompostbehållares kapacitet brukar ofta redovisas som liter per vecka. Omräknat till kilo per vecka ger ovanstående siffror ca 2 kilo per person och vecka, motsvarande ca 4 liter per vecka, eftersom 1 liter väger ca 0,5 kilo. En tvåbarnsfamilj behöver, om man räknar på det här sättet, en behållare som har kapacitet för 15–20 liter per vecka. Mängden varierar förstås beroende på boendeform och matvanor.

Det komposterbara hushållsavfallet är förhållandevis enhetligt
i den meningen att dess sammansättning och karaktär inte varierar särskilt mycket mellan olika familjer. Däremot skiljer motsvarande avfall från restauranger, storkök och butiker ut sig genom ett procentuellt större innehåll av lagad mat, hel frukt och grönsaker.

Viktigt om innehållet
Innehållet i komposthinken från köket har ett par egenskaper
som kräver särskild uppmärksamhet. Det är lättnedbrytbart och
näringsrikt vilket medför att processen kan gå snabbt. Det i sin tur
innebär att det krävs god tillgång till syre i kompostmassan, och att det snabbt kan bildas mycket vatten i komposten.
Detta kan attrahera skadedjur av olika slag, i första hand möss,
råttor, fåglar och grävlingar. Det förekommer också att vildsvin försöker ta sig in i hushållskomposter.
Praktiskt innebär detta att det är viktigt att en behållare för hushållsavfall är konstruerad så att den klarar av att hålla skadedjuren utanför komposten. Kompostmaterialet måste dessutom kompletteras med ett torrt sugande material, strömaterial, för att kompostmassan inte ska bli blöt, kompakt och börja lukta. Strömaterialet ska vara näringsfattigt för att balansera upp avfallets kväveinnehåll.

Det dränerande lakvattnet behöver antingen kunna samlas
upp, om kompostbehållaren står på ett tätt underlag, eller ledas
bort via marken. Lakvattnet är en näringslösning. Det kan därför
vara lönande, och miljövänligt, att samla upp och använda det
som trädgårdsgödning.

Det här kan du kompostera
Under förutsättning att din kompostbehållare uppfyller de krav
som din kommun ställer (läs vidare i boken) för att du ska kunna
kompostera allt hushållsavfall, både animaliskt och vegetabiliskt,
kan nedanstående material läggas i komposthinken.

Kött, fisk och skaldjur. Köttben bryts inte ner i samma takt som
köttresterna utan måste sållas bort när mullen skördas och eventuellt läggas tillbaka i komposten, förr eller senare kommer även de att brytas ner. Det finns ju alltid en del köttrester på benen, och är det så att man har komposttaxa på sin sophämtning är man i regel tvingad att lägga köttrester och köttben i komposten.
Komposttaxan innebär utglesad hämtning och risk för lukt från soptunnan om materialet hamnar där. Fiskben och skaldjursskal bryts ner i så snabb takt att de inte syns i den färdiga kompostmullen.
Har du kött-, fisk- och skaldjursrester i hinken när du kommer
till komposten bör du inte lägga det på ytan utan blanda ner det
i det översta, aktiva skiktet, dels för att komposten inte ska lukta,
dels för att nedbrytningen ska gå snabbare. På så sätt blir materialet fortare ointressant för skadedjur.

Frukt- och grönt. Med få undantag, bland annat avokadokärnor,
är frukt- och grönsaksrester lättnedbrytbara. Livsmedelsverkets
analyser visar att frukt och grönsaker, om de inte är ekologiskt odlade, kan vara besprutade. Det innebär att det kan finnas bekämpningsmedel eller rester av dessa material som hamnar i komposten.
Särskilt gäller det citrus- och bananskal. Bekämpningsmedlen är i
regel organiska och därmed i princip nedbrytbara. Sveriges lantbruksuniversitetet har emellertid visat i en studie att ett fåtal bekämpningsmedel kan återfinnas i högre halt i kompostmullen än
i det ursprungliga avfallet. Just dessa substanser bryts alltså ner
långsammare än det övriga kompostmaterialet, vilket gör att deras
procentuella andel i materialet ökar.
I regel finns det för den som äter en apelsin eller en banan då
och då, trots bekämpningsmedlen, ingen anledning att undvika att
lägga frukt och grönsaker i komposten. Däremot kan det vara bra
att tänka igenom en extra gång hur man ska göra vid de tillfällen
då det kan bli större mängder skal. Det kan gälla till exempel på en förskola som periodvis producerar mycket apelsin- och bananskal.
Ska den färdiga kompostmullen användas i trädgårdslandet eller
under bärbuskarna kanske man ska undvika att lägga skalen i komposten under den perioden. Ska kompostmullen däremot läggas på gräsmattan eller i en rabatt gör det oftast inte så mycket om skalen hamnar i komposten.

Ägg och äggskal. Äggskalen är byggda av oorganiskt, i huvudsak
kalkhaltigt material (96 procent kalciumkarbonat), och alltså inte
nedbrytbara. Av miljöskäl kan det ändå finnas anledning att lägga
dem i komposten, äggskalsresterna motverkar försurning ute i naturen och kan vara en källa till kalk för fåglarna. Äggskalens form förändras inte särskilt mycket under kompostprocessens gång. Skalen kan därför synas ganska väl i den skördade kompostmullen.
Om de krossas, exempelvis genom att kramas i ett hushållspapper,
syns de inte lika väl.

Såser och soppor är lättnedbrytbara, men kan i stor mängd orsaka problem genom att de för med sig så mycket vätska att komposten blir för blöt. Problemet är knappast aktuellt för en normal familj, men kan bli det för storkök, restauranger och liknande.
Receptet är att lägga i måttlig mängd samt att komplettera med
mycket och starkt sugande strömaterial, till exempel värmepellets.

Mjölkprodukter. Problemställningen för mjölkprodukter är densamma som för såser och soppor. I stor mängd kan de orsaka problem genom att de för med sig så mycket vätska att komposten blir för blöt.

Bröd. Att en brödlimpa har börjat mögla är inget problem. Det
innebär bara att nedbrytningen redan har börjat i köket. Sönderdela gärna limpan innan den läggs i komposten.

Kaffesump med mera. Kaffesump, teblad och filterpåsar kan komposteras utan problem. Stora mängder kaffesump, från till exempel ett fikarum eller ett kafé, kan minska behovet av strömaterial. Sumpen bör dock inte dominera kompostmaterialet, eftersom det då har en tendens att snabbt torka och processen avstannar. Värdet av den färdiga mullen kan förmodligen också ifrågasättas.

Snittblommor och krukväxter. Snittblommor och krukväxter kan komposteras utan problem. Sönderdela gärna krukväxternas rotklumpar innan de läggs i komposten, annars kan de gå märkligt
opåverkade genom kompostprocessen.

Ofärgat och oplastat papper. Dagstidningspapper kan läggas i
komposten eftersom trycksvärtan består av kol. Däremot är det svårt att veta vad färgat och plastat papper innehåller, därför är det säkrast att undvika den sortens papper.

Hushållspapper och äggkartonger. Denna typ av material kan
gärna komposteras, men observera att det inte ersätter strömaterial.

Husdjursspån. Husdjursspån – utom material från katter, fåglar
och kräldjur, som kan innehålla smittsamma ämnen – kan komposteras.
Det består i regel av komposterbart material som exempelvis
spån, pappersmassa och hö.

Det här kan du inte kompostera
Det du ska undvika att lägga i komposten är material som inte är
nedbrytbart, material som kan innehålla giftiga ämnen som kan
skada processen eller göra kompostmullen oanvändbar, eller material som kan sprida smitta vidare.

Plast med mera. Vare sig plast, metall, glas, gummi eller textil,
med visst undantag för ett fåtal textilier, är nedbrytbara, och de
textilier som kan komposteras kan som bäst karakteriseras som
svårnedbrytbara. Materialen skadar visserligen inte komposten,
men måste förr eller senare ändå sorteras bort. Lämna dem därför
i stället till returhantering eller lägg i soppåsen.
Under senare år har det börjat komma olika produkter av biologiskt nedbrytbar plast på marknaden. De är dock mer eller mindre nedbrytbara. Vissa kan brytas ner i en hushållskompost medan andra kräver kompostering i industriell skala. Att de kallas nedbrytbara behöver alltså inte betyda att de är det i din kompost. Be ditt inköpsställe om information om hur komposterbar produkten är i en hemkompost.
Biologiskt nedbrytbara plastpåsar som du kan använda i din
komposthink ska antingen läggas i komposten eller i soppåsen. De
får inte läggas bland avfall som ska gå till rötning för biogasframställning eftersom den ställer till problem i rötningsprocessen.

Kemikalier med mera. Miljöfarligt avfall som bensin, kemikalier,
mediciner och batterier ska naturligtvis inte under några omständigheter hamna i en kompost eftersom de både skadar processen och gör slutprodukten obrukbar. Det miljöfarliga avfallet ska lämnas i särskilda behållare som vissa kommuner tillhandahåller, eller lämnas på närmaste miljöstation.
Färgat och plastat papper. Papper som är färgat eller plastat kan
innehålla gifter, eller så är det inte nedbrytbart. Lämna i stället
sådant papper till returhantering.

Cigarettfimpar och tobaksaska. Cigarettfimpar och tobaksaska
kan innehålla metaller. Läggs i soppåsen.
Kalk och aska. Skälet till att kalk och aska inte bör läggas i komposten är att det kan höja pH-värdet i kompostmullen så mycket att kvävet, som bör vara kvar och ge näring till mullen, omvandlas till ammoniak. Ammoniak är en gas som kan läcka ut i luften. Den ger dels en stickande lukt, dels verkar den försurande när den förr eller senare når marken. Både kalk och aska kan användas på bättre sätt i trädgården.

Dammsugarpåsar. Dammsugarpåsarna kan tyckas innehålla mest sand, grus och damm, men innehåller också metaller, exempelvis från metalldelar på möbler och ska därför läggas i soppåsen.

Blöjor och dambindor. På den svenska marknaden finns för närvarande endast enstaka sorters blöjor och dambindor som är komposterbara. Komposterbara dambindor finns att köpa på vissa apotek och i matvarubutiker, blöjorna säljs i dagsläget endast via internet. Fråga din kommun (miljö- och hälsoskyddsförvaltningen) om du bör ha en latrinkompost att lägga de komposterbara blöjorna och dambindorna i, eller om det fungerar med hushållskomposten.
Det övriga butikssortimentet av blöjor och dambindor innehåller
en stor del plast och bör därför inte komposteras. Olika försök
har gjorts att utveckla komposterbara blöjor. Få av dessa har dock
lyckats nå ända fram. Fortsatta försök pågår inom både industrin
och vid högskolan, så förr eller senare kommer det sannolikt att
finnas ett större utbud. Icke komposterbara blöjor och dambindor
läggs i soppåsen eller i kärlet för brännbart avfall i de fall kommunen har separata kärl. I vissa kommuner finns också ett tredje kärl för komposterbart. Andra kan ha separata kärl för komposterbart respektive övrigt avfall.

Material från djur. Kattströ består i regel av torkad lera, kisel eller
pappersmassa. Material som i och för sig är komposterbara, men
som ändå inte bör läggas i komposten. Katternas avföring kan
innehålla en parasit, toxoplasmos, och toxoplasmosinfektion kan
ge lindriga, influensaliknande symtom hos i övrigt friska, icke-gravida personer. Om en gravid kvinna blir infekterad av toxoplasmos under sin första graviditet kan det finnas risk att smittan överförs till fostret, vilket i värsta fall kan leda till missfall. Kattströ bör därför alltid läggas bland soporna.
Materialet från fåglar och kräldjur kan vara salmonellasmittat
och bör också läggas bland soporna.