OM LÄKEMEDELSRESTER

OM LÄKEMEDELSRESTER I URIN OCH SLAM

1. När man gödslar med slam tillför man ungefär lika mycket läkemedel som när man gödslar med urin. I Sverige har man inte kunnat detektera några läkemedel i någon gröda som gödslats med slam, inte ens efter ca 35 år med slamgödsling. Man har i jorden detekterat 4 läkemedel, 3 antidepressiva och 1 blodtrycksreglerande (Magnér, J., Rosenqvist, L., Rahmberg, M., Graae, L., Eliaeson, K., Örtlund, L., … & Brorström-Lundén, E. (2016). Fate of pharmaceutical residues-in sewage treatment and on farmland fertilized with sludge. IVL report B2264), men mellan jorden och grödan har vi jord-rot-barriären som inte gärna släpper igenom stora molekyler.

2. I Stockholms dricksvatten detekterade Fick m.fl. 26 olika läkemedelsämnen (Fick, J., Lindberg, R.H., Kaj, L., Brorström-Lunden, E. (2011). Results from the Swedish National Screening Programme 2010- Subreport 3 Pharmaceuticals. Report B2014, Swedish Environmental Research Institute IVL.). Detta är emellertid ingen fara och dricksvattnet i Stockholm är säkert, men innehåller detekterbara halter av många läkemedel gör det.

3. Eftersom det är så låga halter så det inte går att mäta simulerade med en kanadensisk modell hur mycket läkemedel man skulle få i sig om allt vete, eller alla morötter man åt var gödslat med klosettvatten (urin + fekalier) som enda gödselmedel. Vi kom fram till att det skulle ta mellan 5000 år (morot, barn, losartan) och 4,2 miljarder år (morot, vuxen, hydroklorthiazid) innan man fått i sig en terapeutisk dygnsdos av läkemedlet och att tillförseln via dricksvattnet i Stockholm för de olika läkemedlen var 20-150 000 gånger större. Vi fick dock inte har kvar jämförelsen med dricksvattnet i Stockholm i rapporten, som finansierades av Svenskt Vatten. De sa att jämförelsen kunde skrämma folk från att dricka vattnet i Stockholm, trots att det är helt säkert och håller mycket hög kvalitet.

4. Oron för att få i sig lite läkemedel är enormt överdriven i förhållande till den verkliga risken. Samtliga läkemedel har gått igenom Fas 1, 2 och 3 provningar på människor. Då undersöker man så att läkemedlen inte ger biverkningar. De läkemedel som finns i större mängd är dessutom sådana som många människor äter under lång tid, som blodtrycksreglerande medel och urindrivande medel som många människor äter under decennier utan biverkningar, vilket innebär att risken om man råkar få i sig en hundramiljondels dos av läkemedlet är helt försumbar. Speciellt som läkemedel är gjorda så att de snabbt utsöndras ur kroppen. Detta är nödvändigt för att man lätt ska kunna reglera dosen av läkemedlet.

5. Tvärt om är det ett hyggligt antal forskare som tycker att alla äldre i samhället borde få ett polypill, ett kombipiller med fyra läkemedel mot höga blodfetter och högt blodtryck. De hävdar att detta skulle gynna folkhälsan och enligt en studie skulle det ungefär halvera risken för hjärt- och kärlsjukdomar https://www.thelancet.com/journals/lancet/article/PIIS0140-6736(19)31791-X/fulltext.

6. Således: Inga läkemedel detekterade i skördade produkter vid avloppsgödsling. Enormt låga halter enligt simulering. Läkemedel som finns i stor mängd i urin används i terapeutisk dos av många under många år utan allvarliga biverkningar.

7. Detta kan jämföras med att Livsmedelsverket detekterade bekämpningsmedel i 24% av de svenska konventionellt odlade spannmålsproverna, dock inget prov över gränsvärdet (Livsmedelsverket. Johansson, A och & Ahmed, T M. (2020). Kontroll av bekämpningsmedelsrester i livsmedel 2018. L 2020 nr 16, Livsmedelsverkets rapportserie. Uppsala.)

8. Bekämpningsmedel är inte alls provade på människor, ännu mindre långtidsprovade, som läkemedel. Gränsvärdet sätts med en säkerhetsfaktor, ofta 100 gånger, av den dos som ger organskador hos provorganismen, ofta möss. Provningarna är inte speciellt långvariga. Säkerhetsfaktorn är alltså enormt mycket mindre en den andel av en terapeutisk dos som man kan få i sig av ett läkemedel om man äter en gröda gödslad med urin. Dessutom ger ju den terapeutiska dosen ingen skada på människan ens vid långtidsanvändning.

9. Bedömningen av giftigheten hos bekämpningsmedel är svår. Så sent som för ett år sedan förbjöds klorpyrifos av EU, eftersom det kunde befaras ge nervskador. Det hade varit godkänt i många år innan man upptäckte detta. https://www.extrakt.se/bekampningsmedel-i-citrusfrukter-paverkar-hjarnans-utveckling/

10. Mängden läkemedel som man som mest tillför per ha vid uringödsling rör sig om mindre än ett gram per ha (figur 5 sidan 17 i bifogad rapport). Dessa läkemedel tillförs jorden innan gröda kommit upp. Detta kan jämföras med att man i genomsnitt i potatis i Skåne 2009/10 använde 1,34 kg aktiv substans av ogräsmedel och 2,53 kg svampmedel (sidan 18 bifogad rapport). Svampmedlet sprutades på blasten av den nästan färdiga potatisen upprepade gånger.

Sammantaget: Det är konstaterat att bekämpningsmedel finns mycket av den konventionellt odlade maten. Bekämpningsmedel är inte provade på människor och säkerhetsfaktorn (oftast 100) är inte speciellt stor. De läkemedel som finns i större mängd används av många människor dagligen under många år utan biverkningar. Alltså mycket omfattande provning på människor. Läkemedel har inte kunnat detekteras i skördad gröda i Sverige, men däremot i dricksvatten i många städer (Stockholm, Göteborg, m.fl.). Att utifrån detta underlag vara orolig för läkemedel om man gödslar med urin, men fortfarande äta konventionellt odlad mat och dricka vatten är inte rationellt.

HÅKAN JÖNSSON